Det är något speciellt med allium, jag har älskat de där svävande bollarna sen jag var liten. Tror jag ärvde min kärlek till växten av pappa som planterade den lite här och var i rabatterna i kolonilotten som han tog över efter farmor sent 1970-tal. Förutom att den är vacker anses den också vara bra mot sork och andra ”skadedjur”. Pappa gillade särskilt nyttoaspekten. Nu har jag den själv i rabatterna hemmavid. Varje vår, i maj, lyser de där purpurfärgade kloten emot en på sina höga stjälkar och sprider total visuell lycka.
I Erkkitapio Siiroinens vas ”Kasperi” kommer denna vackra lökväxt särskilt till sin rätt tycker jag. I målningens mitt, lite till höger, längst in i fönstersmygen syns en liten skulptur i bränd lera gjord av min syster. Den är så vacker, så full av själ. För mig är den något av ett huvudobjekt i bilden …
