I det här motivet är det Monica Backströms vackra glasvas/tillbringare som får spela huvudrollen. Jag kände när jag arrangerade detta stilleben att vasen behövde fyllas med vilda blommor, inte odlade.
Rödklövern tar mig tillbaka till barndomens sommarlov då en älskad syssla var att suga nektar ur blommornas små kronblad. Renfanan, också den en barndomens följeslagare, ackompanjerar fint med sina solgula knappar. I fönstersmygen finns min syster Louises vackra lilla staty i bränd lera. Längst fram i bild syns ett hästhuvud i rökfärgat muranoglas – en pappersvikt skapad av den venetianske mästaren Licio Zanetti.
När och fjärran. Vilt och skapat – allt harmonierar på något underligt vis. Och i minnets labyrinter ekar smultronvandringarnas grusknaster…
