Fotografen och konstnären Karl Magnus Petersson berättar om sitt verk Himlastenen:
“I konstverket Himlastenen har jag närmat mig en historia jag hörde berättas för flera år sedan och som följt mig sedan dess. Verket består av en serie iscensatta fotografier tagna på den plats där det hela hade utspelat sig, samt de efterforskningar jag gjort kring berättelsen.
Påskdagen 1898 var kall och mulen med ett oväder på väg in över Småland vilket skulle ge rikligt med snö under natten till annandagen. Det annalkande ovädret berörde nog den vitklädda skaran föga. Tidigt i gryningen hade de vandrat upp till stenen, ett ensamliggande flyttblock i Dörby socken, väster om Kalmar. Stenen ligger på en liten kulle alldeles invid skogsvägen några hundra meter från Norra Videmossen, en gård där det numera bara återstår husgrunder. Från stenen skulle de synas väl, då Kristus denna morgon skulle hämta hem dem, den lilla gruppen av heliga och utvalda. Framåt påskdagens kväll knackade det på dörren hos Gustaf Nilsson och hustrun Emma som bodde tillsammans med sina barn på torpet Kärr, inte långt från Norra Videmossen. Utanför torpet stod en samling frusna, hungriga och desillusionerade människor vilka avyttrat all sin jordiska barlast och nu endast ägde kläderna de stod i. Efter timmar av väntan hade de tvingats inse att ingen skulle komma och hämta dem, deras himlafärd hade blivit inställd!
Historien om de vitklädda människorna som inväntade sin himlafärd på stenen har vagt levt kvar som en bygdeskröna. Efter en del efterforskningar bland äldre personer i bygden framträdde konturer av en märklig berättelse. Gick det att hitta några uppgifter om vilka de var? Vem hade drivit dem till detta och stämde det att de gjort sig av med ”sin jordiska barlast” av pengar och annan egendom? Jag började söka i kyrkböcker och tidningsarkiv. Den lilla gruppen vid Videmossen lyser där med sin frånvaro men i gamla dagstidningar hittar jag närmast identiska berättelser från olika platser runt om i landet. Det visar sig att en domedagsprofetia spridits i frireligiösa kretsar under åren 1897-1898. Sammankomsten vid Videmossen var således inte en isolerad händelse utan en del i ett större sammanhang.”
Karl Magnus Petersson